Grejerna som säljs här utmärks av en viss principiell konstanonymitet. Den kommer sig inte av konstnärens eventuella anonymitet utan på att sakerna har hållts borta från konstens identifikationssystem. De har aldrig förts in där, i konstvärlden, där de blir objekt för långt mer än bara omdömet ”detta är konst”. Konststatusen är skiktad och kan kräva olika mycket specificering för att uppstå. Allt från ”detta är en [NAMN PÅ ETT KONSTNÄRSKAP]” till ”detta är en målning från en medlem av gruppen X som var viktig för måleriet i det utvidgade fältet i Stockholm under sent -90-tal”. Inte allt som en konstnär gör är konst, och dessa saker har aldrig passerat igenom konststatus-meriteringssystemet. De föddes ofrälse, utanför taxonomin, och har förblivit vad de är; eventuellt konst, men då utan id-handlingar. Papperslösa. Underbart anonyma och fria och vad-som-helstiga – ”det där”, typ.

Kanske kunde grejerna ses som oäkta konst. Oäkta i liknande betydelse som vissa samhällsklasser skulle ge 'oäkting': en individ som inte ska inlemmas i familjen och därför är befriad från kravet att förvalta ett arv och vårda namnets ryktbarhet och vidareförande. De här grejerna kan slippa allt det, och behöver inte svara för sitt släktskap med exempelvis ett minimalistiskt verk (eller vad det nu skulle råka likna). Det behöver heller inte redovisa om det skulle råka vara en parodi på samma -ism. De är opålitliga och utan allianser.

Om de istället fördes in i konstvärlden, dubbades till konstverk, skulle de då vara något mer än de är nu? De skulle vara någonting mindre. Grejerna blir konst genom att man förtar någonting av det de var när konstnären slutade hålla på med dem. Visserligen skulle de då tillförts ett sammanhang och färgats av historieskrivningar och specialistintressen, förts samman med en del andra verk på en speciell marknad, men de skulle då ha tappat en massa av de egenskaper som de hade utanför systemet. Anonymiteten, som gör dem till grejer gjorda av konstnärer, och inte enbart identifieras i termer av konstmedium, datum konstnärligt sammanhang osv. gör dem också obestämda i termer av färdigställande. De kanske inte är avslutade. Hur ska man veta... Kanske var de tillräckligt färdiga, men för ett sammanhang som inte fanns. Konstnären kan också ha tyckt grejen vara ett fantastiskt verk men som inte passar dennes konstnärsskap, eller fantastisk endast i ett sammanhang som konstnären inte vill vara i. Möjligtvis är grejen inte ens slutgiltigt ofullbordad. Eller så gillade upphovspersonen grejen och behöll den därför länge utan att kunna förstå sig på den. Och till sist lämnade den till auktion i hopp om att någon annan ska fatta.

Kanske är grejerna i sig själva anonyma för att de helt enkelt är för mycket för att kunna identifieras som bara ett någonting.
Det rör sig varken om amatörkonst eller professionell, också det oberoende av konstnärens yrkesidentitet. Man kunde tänka sig att de är lämningar efter en hobby. Fast en hobby definieras väl nästan av att man gör någonting som man inte vill sälja. Och nu säljs de. Dock inte i samma akt och mening som konst brukar säljas. De skulle lika gärna inte kunna ha lämnats till försäljning. De kunde lika gärna ha blivit kvar där de var; de kunde ha blivit bortslängda, eller till en del av någonting som behövdes hemma.

Denna auktion är inte en konstauktion, och den äger inte rum i konstvärlden. Inga beslut om enskilda objekt har fattats. Inget urval har gjorts, inget koncept har fungerat som princip. Så det är ingen prestige i att vara med. Det är inget bra material för CV:t. Och förtjänsten kommer säkerligen bli helt försumbar, om den alls blir till.

Auktionen är kanske också en liknande grej. Den skulle kunna finnas eller inte. Nu är den här, till ingen speciell nytta. Men det är ändå kanske lite bättre än att den inte blev till.

Lars-Erik Hjertström Lappalainen